Copyright © Gäller för alla mina texter och bilder.

Blåa tårar faller ner på den vita rosen 
En svag vind ger doft för nosen 

Handen är skrynklig av åren som går 
Ej längre len som en ung kvinnas lår 

Sitter på en parkbänk med en bok 
I fjärran hörs ett gammalt ånglok 

Duvorna kuttrar förnöjt i sin dans 
Barnen binder en vacker krans 

Koftan ligger över dom trötta skuldrorna 
I sin ungdom var hon en av huldrorna 

Sakta dalar solen ner mellan husen 
En ensam nyckelpiga letar efter lusen 

Ingen märker att boken faller ner 
Den gamla damen finn ej mer 

Kanske hon inga nära hade 
Önskar så att orden som sade 

Att kärleken henne snart ser 
Även om hon inte är hos oss mer 

Rätt tid för den trötta själens färd 
Man blir aldrig för vis eller lärd 

Lynx63 ©