Tjing pling

Igår fick jag ta bilen in till läkaren, mitt gips vred sig.

Ajaj inte så skönt, men nu har jag ett nytt och med mera mjukt i.

Så nu skaver det inte och inte vrider sig gipset heller.

Sköterskan var lite puppig då hon hela tiden meddelade mig,

att det inte var deras linda.

Vem hade lindat detta bandag?

För 3 gången meddelade jag henne, att det var jag.

Gipset vred sig över såret och jag vågade inte bara vrida tillbaka.

Utan lindade av och la gipset rätt.

Tog en ny linda och lindade om handen igen.

Men gipset va för stort, så de ville vrida sig igen.

Därför kommer jag in och betalar 300:- för ett nytt gips.

Det är inte vår linda, nej jag vet. "SUCK"

Det brukar aldrig bli för stort, inte fören om 14 dagar.

Jag orkade inte svara på det.

Men nu är det nya gipset på plats, stiligt, rent och lite kortare.

Helt enkelt underbart, stygnen nej hej.

Det fanns inget som hette, det försluter sig fort.

10-12 dagar, nej nej. Då har man sytt för tajt.

Så du får komma den 4 nov för att ta dina stygn som då har suttit lagom länge.

OKEJ från mig och en stor suck, så mina stygn ska sitta i 19 dagar.

Dom 2 tidigare operationerna fick jag ta 2-4 stygn efter 10 dagar.

Dom var på väg in i såret.

Men jag inbillade mig nog bara.

Det va nog ett spöke som lurade mig att ta bort dom för tidigt.

Eller hur!

Kram på er mina goa gräddbullar.

 Copyright © Gäller för alla mina texter + bilder.

-Calle, var är du?

Förbaskade busunge, undra om han är hos fru Grus?

Näpp det va precis va Calle inte var, han hade gungat under farmors äppelträdet.

För att sen 4 sekunder senare, bara försvinna. Men vart?

Calle tumlade runt i en virvelvind av färger, det killade i magen och han skrattade förnöjt. När han tillslut rullade ut genom ett litet hål i den stora granhäcken, var han alldeles snurrig. 

Då han tittade upp satt det en liten flicka på en stubbe, med långa flätor en uppnäsa med fräknar och stora gröna ögon. 

Men sin lilla näpna rosa mun draget till ett leende, klingar det fram ett skratt som lät som det vackraste klockspelet i världen. 

-Hej Calle! Du kommer nu, jag har väntat på dig.

-Va, hur! Men vad?

Calle hackade fram ord som skarvarna på ett järnvägsspår, tillsluta fick han fram.

-Vem är du?, vad heter du? Hur kan du känna mig?

-Lavendel är mitt namn och jag är en sagofe. Jag visste att du skulle komma, för det säger sagan. Calle bara stirrade på den lilla fen, hon var så vacker att han fick tårar i ögonen. Det knöt sig i bröstet och han blev kall och varm i intervaller.

-Men vad ska jag göra?

-Jo du ska lära barnen att det är bra med mjuka paket.

-Vad menar du? Klart att det är bra med mjuka paket!

-Nej förstår du Calle så enkelt är det inte.

Dom flesta barn blir sura, besvikna eller till och med arga.

-Nej Lavendel nu skojar du, inte finns det väl så bortskämda barn?

-Där har du så rätt Calle, dom är inte bortskämda. Utan dom vet inte, barn är ett oskrivet blad. Om föräldrarna vill skona sina barn från allt som är udda underligt eller obehagligt. Då blir resultatet detta, ansvaret kommer på ingen eller förskola, fritids, skolan. Ibland någon närstående vuxen, men oftast en tom förklaring.

Calle funderade en stund, fen hade rätt. Han kände många kompisar som gnällde då dom inte fått paketet som dom önskat sig. Deras önskningarna var oftast saker att leka, spela eller använda ute. 

Tillslut sa han.

-Men Lavendel, då vet jag vad som ska göras. 

Lavendel log, nu skulle det snart vara slut på onödigt gnäll.

FORTSÄTTNING KOMMER EN ANNAN DAG  

  Lynx63 ©

         Copyright © Gäller för alla mina texter + bilder. 

Bilden är från 2012 Dec

Små vita kristaller

Markens spegel 

Gnistrar i spel

Löven frysta

Stannar till

Gnistrar i spel

Frosten biter

Ånga från läppar

Gnistrar i spel

Kärleken till livet

Smälter stelheten

Gnistrar i spel

En oktoberdag

      Lynx63 © 

Trevlig helg mina damer.

Yr

Nu är det klart

Handen är opererad

igår

Nu har jag gips

så det blir inga långa 

inlägg

MEN

stora och innerliga

hälsningar

till

er

alla

KRAM

 & pyzz

Virra bort sig i sitt sökande efter svar

Hahaha haaa

Ibland är svaren så nära att man missar dom

Det står skrivet på näsan 

Men man söker vid fötterna

Ryggen kröks

Axlarna slokar

Mungiporna hänger

Sen får man goa ord från er

Och vips så rätar man på ryggen

Sträcker på axlarna

Drar munnen till ett leende

Och då 

Ser man vad som står skrivet på nosen

*DAGENS RÄTT ÄR*

1 dl Kramar

2 koppar uppmuntran

4 l Humor

&

En stor näve med vänskap

Man kan ha allt, men något fattas i alla fall.

Men vad?

Jo det var empati/förståelse jag behövde

Ett kvinnligt ord som

DU HAR JU MIG

Va allt som behövdes

Ja precis jag har ju er

Ni förstod

Ibland behöver man en kvinnlig kommentar

Inte att någon ska lösa ett problem

För ibland är det inget som behöver fixas

Utan en önskan om ett öra som lyssnar/läser

Nickar att dom förstår

Eller ger feedback för något man är bra på

Och det gjorde ni

Önskar att jag kunde sända ett helt fång med blommor till var och en

För ni ger mer vänskap och trygghet än ni anar

Så här med sänder jag tankar som svämmar över med blommor av alla slag, dofter som berusar och får er att drömma om vänskap som stärker

Tack ett allra öde mjukaste TACK 

KRAM

HEJ mina busungar!

Ja ha nu är det söndagskväll och mörkt ute.

Jag ser en och annan stjärna på himlen och jag undrar hur ni har det?

Sitter ni vid tv eller sover ni, kanske ni läser en bra bok.

Kissar hunden, eller bara är.

Jag skriver som ni förstår, med alla hundarna i sängen. *FLINAR*

Zingo ligger vid fötterna "han som aldrig ligger i sängen annars.

Lana mellan mina ben, så det känns som om man ska gå av på mitten.

Lille man Turbo ligger vid huvudkudden, allt är så tyst och stilla.

Jag hör bara snusningar från hundarna.

   Och känner deras kärlek och värme.

Tack och lov för mina djur, barn och barnbarn.

Men jag känner mig ändå så tom och ensam?

Undra varför?

Eller vänta lite, jag vet nog svaret på den gåtan.

Lösningar finns, det gör det alltid.

Men att nå dit är den del som är svårast.

Man velar hit och dit, för eller emot.

Inget lockar, men jag ger inte upp.

Snart så faller den sista polletten ner och då kommer svaren som ett rinnande vattenfall.

Man kommer att få ha paraply för att inte bli alldeles dyngsur.

Av alla.

Ja men självklart.

Men det är ju så det ska vara

Oj så klok tänkt, av lilla mig.

Var det så här enkelt.

mm

En stor och go kram, till mina fina vänner.

TACK FÖR ATT NI FINNS

                       Copyright © Gäller för alla mina texter + bilder. 

En liten kisse så fin

Jag smeker dess päls

Mjuka tassar en söt nos

Han var så liten men är nu så stor

Jagar tjejer även möss 

Var eviga dag

Den röda filuren

Är min katt Gunnar

                      Copyright © Gäller för alla mina texter + bilder. 

Undra vem Gunnar lipar åt?

Förmodligen tänker han på elaka Frasse.

En gubbe som inte gillar Mjauisar.

Mina fina vänner

Ja detta är min kisse. 

Idag har han bara busat.

Nymålad trappa, vem går i den?

Jo ni, herr Gunnar *LER*

Ojoj ha en fin helg och var rädd om er där ute.

KRAM

Ja ha idag gäller det att ha tungan rätt i mun, kanske inte jag.

Utan han som ska operera min hand.

Vi får se hur jag har det då jag kommer hem, om jag kan och orkar, så skriva jag hur det gick.

Vi ses snart här igen!

STOR KRAM

NIX INGEN 

OPERATION

FÖR MÅNGA AKUTA UNDER NATTEN

NYTT DATUM 29 OKT

FY SÅ ARG JAG ÄR

BLIR VÄL UTFÖRSÄKRAD NU

Några JOURNAL historier till.

* Patienten vilar från fruns höga blodtryck.

* Patient har flera föräldrar bor hos farmor.

* Den lilla pojken ville inte lyssna, fastän man blåste såpbubblor i ögonen.

* En herre på 98 år kör bil, men använder blindkäpp till affären.

* Patienten förlorade sitt ben när han plockade svamp.

Men efter ett par timmar, fickan han den åter vid beskrivning.

* 1956 föll frun ut genom fönstret, hennes nuvarande man svävar fortfarande. 

* Patienten har när anhöriga, en get som bor i närheten.

KRAM och njut av livet, mina goa socker toppar.